Insert pretentious title here

Det är så det känns att vakna upp i det här rummet. Vakna i den stora sängen i det ganska lilla rummet, dra bort gardinerna för fönstret som täcker en hel vägg och sen se ut över älven... Det är något mer magiskt när det är löv på träden men ändå. Att se den sakta flyta där som den alltid gör ger ett lugn. Allt det här har varit regn och smältvatten, kanske från någon våldsam ravin rent av, från några berg i Norge men inte nu. Nu flyter det bara förbi här utanför och ser stillsamt ut i solskenet. Öppnar fönstret lite och frisk luft kommer in. Mmm... Mitt eget Riftedal...