Insert pretentious title here

Sitter och lyssnar lite på Barbaras Grannar såhär runt lunchtid på måndagen. Kunde varit mycket sämre, det kunde det. Fast nu böts det till Charta 77. Men det är inte kattpiss det heller!

Utgång är lika med hemgång som man brukar säga, men hemgång är inte riktigt det samma som utgång. Fredagen blev bra ändå. Vaknade kvart över 10 (somnade kvart i 11 och tänkte "då vaknar jag väl runt 8 kanske så får jag lite saker gjorda på förmiddagen också!", jo tjenare) och låg och drog mig en stund. Sen var det brunch på thairesturangen med Jenny. Det var vi klara med vid halv 1 kanske. Jag skulle klippa mig två. På den tiden så han vi nästan inventera samtliga butiker i hela plushuset. Sista 20 min gick vi verkligen bara och drog fötterna efter oss. Då det var över gick vi till de övriga butikerna utanför Plus och efter en kvart var vi klara med det. Gick ändå kvar till 4 då Zara och Madde mötte upp Jenny och jag åkte och åt hemma hos mor min. Gott med hemlagade pannbiffar. That's the stuff that makes me purr. Då det var klart åkte jag och fikade med tjejerna också, tog en svindyr latte och kände på atmosfären. Till 6 ungefär. För då stänger heeela stan. Så då åkte jag och bastade och sen kollade jag och mamma på Let's dance. Helt rätt att Magnus vann tyckte jag.

Hmm... Jopin och Atte sjunger nu En Helt Ny Värld... Det ger en helt ny syn på den filmen måste jag säga...

Efter en lååång sejour på Arlanda, bland annat på O'Learys, så kom jag upp till Luleå, jetlaggad som vanligt. Hade gjort upp med Lisa om hämtning och hon hade med sig en annan Lisa dessutom. Svängde förbi Brothers och köpte jackan som jag velat ha i ett par veckor nu, och den är snygg! Skinn is the shit, om än lite dyrt. Men det hade jag faktiskt sparat till. Går man ner från XXL till L i jackstorlek så är det dags att fira med att kasta ut den gamla trasiga.

Kvällen då? Vad säger man... Pensionärsfest med hockeylaget på Julle och jag blev champion av kvadrupeltratten. Det är alltså fyra trattar som är gaffatejpade ihop till en megabång. Rookien (både i laget och på trattning) Z var den närmaste men i första sudden death-heatet så dog han nästan på riktigt så jag tilldömdes rättvist segern efter en hård kamp. Mycket nice. Gick sen med en tredje Lisa och hennes kompis till de två första Lisorna och ja... Bröst, gräsänka, läderhatt och ridpiska tycker jag sammanfattar den upplevelsen ganska bra. Stuk var väl som det brukar nu för tiden. Slipper betala mina drinkar, dansar lite smått, dricker lite mer och sen Julle ftw. Banke släppte in mig i personalingången igen, han är för snäll han, och det var nog tur det eftersom gräsänkan började ta av mina byxor redan i kön med repliken "det var fan tre veckor sedan sist och jag gillar publik!". Jag säger då det... Mycket ska man vara med om. Tror jag såg henne idag, men hon hälsade inte. Tydligen så finns det vissa kvinnor som kan känna skam påstår Lisa, men det tror jag vad jag vill om. =P

Igår låg jag i soffan från 11 till halv 5 då Micke kom med pizza. Det var inte helt bekvämt på insidan av mitt huvud, men det var det fan värt. Magisk bål med wild berrys (eller blåbär på målvaktssvengelska) brukar göra susen.

Idag började så LP4. Kemiska principer pass 1 och sen flervariabelanalys pass 5. Vojne vojne. Men men, vill man bli master så lär man. Men nu lär jag snart pallra mig till gymmet. Bulan är tillbaka i stan igen, efter 14 månader i Brasilien, och vi ska muskla på oss en aning. Sen blir det Kenny Beginns med Gustav. Horray!

Avslutar inlägget till TKU - Raiders of the lost fultjack. Bättre finnish kan man knappast få!

Flygresan igår är väl inte så mycket att orda om. Satt på plats 11A. Den som kan sina flygplan vet att det inte finns någon plats 10A, för där är det ett tomrum så man lättare kommer åt nödutgången. Därför la jag min laptop under min egen stol. Sen kom det en gammal kärring och satte sig på 12A, såg att det låg en väska under min stol och bad tydligen personalen ta den av planet eftersom den låg där när hon kom. Att fråga mig om det var min slog henne aldrig. När jag, efter att vi landat på Arlanda, frågade henne om detta så tittade hon bara på mig överlägset med den typiska "jag är gammal och vet därför så jävla mycket bättre än alla er som är yngre än mig, ni kan inte lära mig någonting och allt du säger från och med nu kommer jag inte lyssna alls på för att jag vet att jag har rätt"-minen och sa "Den gav jag till personalen. Man KAN faktiskt inte lägga handbagaget under sin egna stol". Tydligen hade jag brutit någon fysikalisk lag och Jesper tror nu att jag skulle kunna platsa i Heroes som Killen som lägger saker där de egentligen inte kan ligga. Sjukt bra kraft om man ska gömma prylar. Så mina två timmar på Arlanda var inte så fulla med film och programering som jag tänkt. Ej heller är min tid i Krylbo. Den här datorn kan ju dessutom packa ihop när som helst så det här inlägget skriver jag i notepad så jag kan spara det allt eftersom. Nå, köpte en bok iaf. Mer om den senare.

Anställningsintervjun gick nog rätt bra iaf. Jag vet inte. Undrar om mina referenser blir förvånade när de får samtal. Finns risk för det, men det känns som om jag skiter fullständigt i det. Efter intervjun och lite vila gick jag till Venetzia för en kebabpizza. Redan innan jag började gå så kändes magen lite orolig och jag fick bara i mig hälften innan jag var tvungen att gå ner och lägga mig i sängen framför tvn för att inte kräkas. Kul magen. Kul. Men det gick över på ett par timmar och det var ju skönt. Efter en helt ok middag på stekt oxfilé med krydd/vitlökssmör och beasås med kokt potatis (kokt potatis och bea är ju insane! Att ingen kommit på det förut) så åkte jag och handlade lite på coop. Såg massa gamla föräldrar till folk jag känt förut, plus Addes föräldrar som jag känner nu också och som alltid stannar och pratar, men mer spännande än så var det inte. Joggade Krylbo runt och måste säga att även om man är trött och bara har en liten bit kvar hem så om Du Riechst So Gut kommer i hörlurarna så springer man ännu fortare för det känns som om man är i en riktigt cool film eller musikvideo. Kan vara bakgrunden med den hundra år gamla stationen och alla grådassig färger här i Krylbo, men ändå. Det var ball.

Efter joggingen så la jag mig i badkaret med min nya bok och kände mig sjukt hemma. Jag brukar göra det när jag glider ner där. Även om det är min gamla säng (som jag snott ramen till från en av brorsans ex) så har jag ju aldrig egentligen bott i den här lägenheten, men när jag ligger i badkaret så är det här hemma. Likaså när morsan bodde på gamla 54an i stan, främmande lägenhet, hemma i badkaret. Upptäckte när jag sprang runt här att Krylbo heller aldrig kommer vara hemma. Platser man ånga förbi var "Där bodde Jonas förut", "Där var det vi åkte sopsäck när vi firade nyår med Adde", "Där bor Adde", "Den här planen cyklade jag en mil till det året jag spelade i KrIF"... Jag har inge riktiga minnen från att ha bott här, jag har bara hälsat på. Det fick mig att sakna huset i Fors igen. Hade jag joggat runt byn där så hade jag joggat runt mitt hem för där kan (eller kunde, nu har de ju kapat av en väg och gjort rutten nästan dubbelt så lång) jag varje kvadratmeter utantill. Så är det med platser man strövade på som barn. Fast som sagt, det är ju annorlunda nu. Man kan omöjligt korsa samma flod två gånger som de brukar säga.

Boken jag köpte då? Jag brukar ju mest läsa Terry Pratchett och Neil Gaiman. Även Douglas Adams, men han producerar ju inte så mycket nytt tyvär. Av hans två triologier så innehåller den första fem böcker och den andra är oavslutad och har bara två tror jag. Den boken han skrev ytterligare skrevs av Terry Jones från Monty Python så hans författarskap är lika underbart skruvade som hans böcker, men skit i det nu! Stod i pocketshop och insåg att jag hade bägge Pratchett och Gaiman-böckerna som fanns där och undrade vad jag skulle ta. Jag vägrar Stieg Larsson eller vad fan han heter, och deckare gör inte så mycket för mig. Då såg jag en gammal klassiker som jag inte läst än. Catch-22, eller Moment 22 som den heter på svenska. Tänkte "äh, ska jag lägga en hundring på en bok så kan det ju iaf vara en som låter pretentiös när man berättar att man läst om den". Det var ju t.ex. därför jag började läsa Sartres Äcklet på soldathemmet i lumpen, och jag ska nog läsa ut den någon gång i framtiden. Sjukt överraskad blev jag när jag insåg hur otroligt rolig den här boken är. 55 sidor in så är jag helt kär i Yossarian, Dunbar och Doc Daneeka och deras sjukt tafatta personligheter.

Här underkommer bara en liten recension av boken. Men läs gärna vidare, kanske blir ni nyfikna och sedan bitna av boken ni också om ni väl börjar läsa den.

Yossarian är övertygad om att alla försöker döda honom. När någon påstår att han inte har några bevis så skriker han bara "de skjuter ju på mig!". "De skjuter ju på alla!" blir svaret då, varpå han med självklar logik bara undrar "vad gör det för skillnad?". Han tycker inte om när främmande människor försöker skjuta på honom bara för att han försöker släppa bomber på dem. Det är ju bara hans jobb. Dessutom är han övertygade om att alla han träffar är helt galna, bara för att de försöker övertyga honom om att ingen vill döda honom och att han är galen.

Dunbar försöker få ett sjukt långt liv genom att ha så otroligt tråkigt man bara kan. Han umgås med folk han hatar, gör saker som han avskyr och ibland ligger han bara på rygg och stirrar i taket för att leva längre. Till ålder är de kanske inte så gamla, men de kan bli utkallade på uppdrag och bli nerskjutna när som helst, vilket gör att de är otroligt gamla för att vara så unga enligt honom. Därför så är enda sättet att få ett långt liv att få tiden att verka gå väldigt långsamt. Logiskt och bra.

Doc Daneekas standardkommentar när folk kommer och mår dåligt är "You think you got problem? What about me?". Han är sjukt bitter på att landet styrs av folk som misstror legitimerade läkare med en bra ställning i sammhället där de jobbar. När han skriver ett brev där det står att han undersökt sig själv och inte borde bli inkallad för att han har kronisk reumatism och dessutom amputerat benet vid höften så borde inte regeringen skicka en annan läkare för en andra åsikt. Nej, det är något fel med världen när folk inte litar på läkare. Sen att han är helt frisk skyller han på att hans två assistenter är inkompetenta. Han funderar starkt på att sparka dem och ersätta dem med ett par som faktiskt hittar något fel på honom så att han får åka hem igen.

Det som beskrivs som Catch-22 i boken är att en man, Orr, uppenbart är galen. Det kan de konstatera eftersom han flyger alla sina uppdrag utan att ifrågasätta dem. Är han galen så måste Doc Daneeka ge honom marktjänst. Det enda som Orr måste göra är att be om att få marktjänst. Problemet då är att så fort Orr ber om marktjänst så kan han inte klassas som galen längre, han är ju frisk nog att inse att det är något fel med att vilja flyga alla uppdrag. Så då måste han flyga. Gör han då det så är han ju uppenbart galen, och då får han marktjänst om han ber om det. Men om han ber om det... Ja. Ni förstår. Är som sagt bara i början av boken men jag vet vad som händer Yossarian sen redan och jag väntar med spänning på att få läsa det first hand så att säga. Sjukt bra bok. Rekomenderas!

Lång bokrecension nu, men som sagt. Jag sitter i Krylbo. Vad fan ska jag göra? Tänkte nog gå och lägga mig tidigt och sova till imorrn. Då ska jag kanske äta lunch med Jenny, sen klippa mig, äta middag med mamma, basta, spela biljard, dricka ett par öl och sen kanske gästspela på Kingen. Det vore kanske nice.

Anders undrade om jag hade någon bra musikvideo till ett av hans projekt. Det hade jag inte, men jag hade bra förslag iaf så kommer väl posta dem här när han är klar med dem. Hittade dock en, förmodligen, komplett samling av David Hasselhoffs alster. Inte dåligt. Hittade också den här hiten av The Coral från 2002. Hörde aldrig något av dem igen, enligt youtube så kom det ett par videos till men orkar inte ens kolla på dem. Den här handlar iaf om en kille som dumpade sin brud, inte för att han ville utan för att han var tvungen. Så kan det gå. Sångaren är dessutom sjukt lik våran gamla musiklärare från Horndal. Läskigt.

Jag har nog aldrig riktigt "lämnat" en sång jag tyckt varit riktigt bra. Visst, jag lyssnar på en helt annan sorts musik nu än när jag var 17 men till och med låtar jag gillade när jag var 12 gillar jag fortfarande. Just D, som både jag och Micke kör då och då, är ett exempel. Så här kommer en låt som jag körde sjukt mycket ett par månader 2002. Nästan konstant faktiskt.

Vilken dag. Först stängde jag av alarmet imorse så jag fick sovmorgon. Det var nice. Sen köttade jag igenom ett par tentor, de börjar bli rätt enformigt nu, och det gick också bra. Efter det var det dags för squash med Hinken. Det var mycket roligare än när jag och Jan-Ers (tror jag det var) testade det under Fun Bowl-sportlovsveckan i 6an. Då körde vi ju iofs helt utan regler och så, men jag kommer bara ihåg att det var tråkigt. Men nu var det kul som sagt, och det är ju bra. Slutade kvart i fem, åkte hem för en burgare och nu ska jag iväg snart igen för 75 minuter spinning. Inne på köttvecka nummer två och det går bra än så länge iaf. Efter spinning blir det iaf hockey på STUK. Ska köpa en grillad kycklingguck/bacon-macka. Mmm... Den är sjukligt nice.

Läste på aftonbladet idag att Doktor Doping är gripen i en razzia. Alltså... Heter man Doping och jobbar som doktor kanske man inte ska dopa folk. Då kan man ju iaf byta namn för att inte folk ska döma en på förhand liksom. En del människor...

Det stod min våg på imorse. Under 95 för första gången på 2002 typ. Rätt nöjd med den. Och imorrn är det både squash med Hinken och spinning med Anna. The nice things keep on trucking.

Var på Heroes igår med Sara och Micke. Det var fan nice. Inte skitmycket folk, helg före lön och så, men bra musik och en ny god drink. Markus som stod i baren kallade den en Kapten Jack. Eftersom de flesta hårdrockare dricker Captain Morgan och cola eller Jack Daniels och cola så hade de en Rocknroll-drink. Captain Morgan, Jack Daniels och cola. Mycket godare än man kunnat föreställa sig faktiskt. Sen kom Michaela från Boden och var snäll och körde hem oss. Också nice. Idag har gått i Kenny Starfighters tecken. Har plöjt alla sex avsnitt med en 2½ timmes sovpaus i mitten så nu är jag inte speciellt trött faktiskt. Sen såg vi ju på Mortal Kombat igår innan Heroes, så jag och Micke åkte hem till Sara och Jonas och kollade på tvåan nu ikväll när vi åt våran bakispizza. Den var inte skitbra, men det var jävligt roligt.

En sjukt nice sak är förövrigt att råka bli väkt så man är sådär gosigt nyvaken och innan man riktigt vet var man är så börjar någon killa en på ryggen. Mer sådant åt folket!

Det är den första tiden jag fick på löprundan jag ska börja springa. Jag tycker inte riktigt om att springa. Alls. Men men, det måste göras. Sen efteråt så gick jag till gymmet dessutom. Jag är mer aktiv på en veckan nu än jag varit per månad tidigare ungefär. And I like it! Vågen visade dessutom en ny lägstanivå, så det är nice. Nå, nu är det iväg till skolan, tentaplugg och sen lite spinning innan snaps. Life is pretty good.

Spinning idag. Spinning imorrn igen. Spinna bort allt det onda. Allt det dåliga.

Nice kväll igår. How I met your mother-dryckesspel > allt. Joosha kom dessutom nu med ett förslag på sista avsnitt som nog kommer göra att vi kommer slå Slapsgivingsavlutningen nu. Gick mååånga shots på det avsnittet kan jag säga.

Kan inte sova efter att ha ätit kakor i fyra timmar. Sockret är inte riktigt ur kroppen om jag säger så.

Är jag ond som tycker att det här ser skitroligt ut? Det sämsta är ändå responsen från många. "Åååh, nej vad hemskt! Hur kan de göra så?". Tja, de är hockeyspelare från USA och Canada. Det är så det går till där borta. Bara för att de är handikappade så betyder det inte att de inte kan ha heta känslor. Sådant här pågår i NHL hela tiden och det är ju ok. Skillnaden är att där hade nummer nio i USA fått så jävla råpisk för sin fega attack att det är sanslöst. Men men, man kan inte få allt! And now: Cripple fight!

Idag har vi fikat i 3½ timme. Det är sjukt länge för en fika faktiskt. tog till och med fram mormors gamla teservice med kakfat, bilder på det senare (tror Pelin kommer gilla den, fast du kanske redan sett den?). Hur som började vi prata om massa saker (Malou var här, då blir det så), och kom in på Ceasars, tidigare Ceasars Palace. Min favoritlåt med dem, den enda jag egentligen gillar med dem, tänkte jag därför dela med mig här.