Insert pretentious title here

Det gick bra för Scania i fjol. Mycket, mycket bra. Faktum är att det gick så bra att en hel andel i en årsbonus för varje anställd som jobbat mer än 60% av året utgår till 21 000 spänn. Nu jobbade jag lite mindre än så, men ändå. Jag får fortfarande en liten del av bonusen och det känns jävligt skönt med tanke på hur illa jag tycker om företaget i övrigt. Fast det kanske inte är Scania i allmänhet, det kanske bara är Ferru i synnerhet jag ogillar.

Tänkte promota Da Anders filmprojekt lite grann här. Han, Adde och deras vänner nere på Bergs Materialdesignsavdelning (underavdelning till KTH) i Borlänge har klippt och klistrat och gjort en egen, rätt studentnördig, film. Adde är Scar (Mohr) och Anders är Simba (Sigma) och den riktiga filmen på runt 40 min finns tydligen ute nu. =)

Fick bort alla mina tre lappar på 4 timmar, det måste betyda att jag är mycket effektivare än Ingela. ;) Lade till och med till en mental lapp, "Köp Post Its" och det är ockås klart. Nu sitter mitt träningsschema på sidan så jag inte missar några pass för att jag glömt bort när de börjar, det höll nämligen på att hända igår så jag kom 10 min för sent till fotbollen. Så ni som undrar vad jag gör om dagarna:

Mån:    Fotboll 16,00-17,00
             Hockey 20,10-21,20

Tis:      Simning!
             Fotboll 19,00-20,00

Ons:    Spinning 17,00-18,00

Tors:   Spinning 18,30-19,00 (eventuellt, om jag känner att jag orkar/har tid)
             Hockey 21,20-22,30

Fre:      Spinning 16,00-17,00

Lör:      Spinning 10,00-11,00 (om jag är vaken och inte bakis =P)
             Simning!

Sön:     Fotboll 15,00-16,00

Är ett spinningpass på söndagen också, men man vill ju inte jobba ihjäl sig. =P Idag har jag redan simmat en kilometer och väntar nu på fotbollen. Funderar på att tvätta medans jag inte har något att göra. Sen blir det nog kebabgryta. Mmm... Kebabgryta...

Chefen har förändrats. Han har blivit...Typ mänsklig iaf... Plus att han nästan aldrig kommer förbi linan heller. Lägg sedan till att Markus, våran åldring (35 eller vad han är), försvann för att inventera ett lager så har vi mig, en sjukt övertrött Jonny, Kibbo och Esperi som gästspelade från gamla skiftlaget just idag. Esperi stod som vanligt och bara matade utan att direkt umgås med någon, Kibbo stod längst upp och försökte bygga buffert åt honom och längst ner stod jag och Jonny. Har nog aldrig skrattat så mycket på ett skift någonsin faktiskt. Båda var riktigt övertrötta och då blev allt roligt helt enkelt. Tydligen var det sjukt kul att jag stod i pösig ställning och svetsade med en hand, den andra var i byxfickan. Det såg tydligen rätt lodigt ut. =P Sen kan man ha kul med svetslågor ("men du, har du sett den här? " *TSSSST* "GAAH!"), tryckluftspistoler och trasiga fixturer som skjuter tryckluft i skrevhöjd. Kan säga att luft och svets går inte så bra ihop, skydsgasen försvinner och svetsen blir helförstörd, men att stå och svetsa helt oskyldigt när det plötsligt känns som om någon skjuter en gummisnodd följt av massa, massa luft rakt i skrevet, det är inte speciellt bra för kvaliteten det heller.

Jonny hade iaf bäst dag. Först sämst station, sen krånglade den så jag kunde pumpa massa buffert till honom (en hög med bakaxlar som jag svetsat som han måste göra), efter det, när vi stod vid sista stationen tillsammans, så hände massa småsaker. Som att han nästan smällde igen en hydralisk hammare med mina fingrar emellan, att han glömde sätta fast sin sida innan han stängde igen fixturen, han glömde fälla ner hjälmen innan han svetsade och han glömde finjustera den fast jag påminnt honom ungefär 2-3 sekunder tidigare. Till och med superchefen visade talang på välvilja då han först i morse kom och skrek "GOOOD MORGON!" på klingande finlandssvenska och visade en stor tumme upp (gubben är väl närmare 60) och sedan när jag stod på en liten låg vagn som Jonny hissade upp i traversen medans jag hängde i traverskedjan för glatta livet så kom han också. Istället för den utskällning vi förväntade oss så hytte han bara med näven och gick vidare. Tror han fick sig något igår.

---

Annars är dagens mest hatade Alicia Keyes - No one:


"Men Ch, den är ju braaaa ju! Åååh, värsta bästa låten ju, shitzorzs!" kanske ni säger då, men nej. Den är inte ett dugg jävla bra. Sjukt tråkigt jävla beat (dump! dump! dump! dump! dump!), ett piano som försvinner medans de spelar någon jävla slinga om och om igen, sen kommer något annat jävla retarderat instrument som kör samma slinga igen, och jag lovar att jag känner igen den från musikhistorian, och det ska behöva toppas med Alicias jävla hesa röst. Alicia "Men Mariah Carey wailar ju heeela jävla tiden så då kan ju jag också stå och skrika och waila helt jävla omotiverat, för det är väl coolt? Inte? Nähä... Men jag gör det ändå!" Keys kan gå och klippa tungan av sig vad mig anbehagar. Ta mig inte fel, jag gillar folk som skriker i låtar. Det kan vara riktigt nice, men då ska det väl för fan vara lite känsla i det också? Inte bara massa rop och ståhej och wailande på ord som egentligen inte behöver ha en 15 sekunder lång vokal i mitten. Plus att andra "No one!" i refrängen får mina öron att blöda. Inte lika mycket som frasen "KEEEEP on bleeding, KEEEEEEP on bleeding", från låten med något jävla namn (oooh vad jag hatar den också, men det är mest just bara för att hennes röst skär sig in i mina ben och får dom att vittra sönder innifrån)., men ändå.

Andra hatlåten är Ms Blue av något retard som låter som om han samplar Basshunter och Beach Boys i samma låt typ. Den har de spelat 6 gånger på radion idag.

Men en hissning då, hon som gjort Bubbly Song (It starts in my toes and I crinkle my nose / Wherever it goes, I always know / You make me smile please stay for a while now / Just take your time, wherever you go) är ju helt ok. Nä, alltså inte den juvenila sången i sig, den är enfaldig, seg och skulle lätt vinna VM i "Vilken låt har flest klyshiga rim från boken 'Love song rhymes for dumber then dummies'"), men när den kom på igår på spinningen så insåg jag iaf att jag inte hatar bruden som gör den. Hon har en bra röst och sjunger inte över sin förmåga som Alicia "Jag är så jävla överskattad att jag kan köpa Bill Gates hus när återbäringen kommer" Keys iaf. Plus att hon blev känd via Myspace och inte något skivbolag. Så kan det gå när pappa äger en studio.

Alla som känner mig vet att jag älskar att håna folk som gör bort sig. Det är lite av en drivkraft jag har och jag tycker själv att jag är ganska bra på det. Vid åtminstone två helt oberoende tillfällen har folk pratat om mig (medans de inte visste att jag lyssnade) och beskrivitmig som "rapp i käften", något som jag tar som ett erkännande. Nu är det oftast alltid snällt hån och aldrig roligt, inget elakt och sårande. Så idag när jag satt i Cubase och klöpp ner lite låtar så att vi skulle kunna starta de på exakt rätt textrad under dagens match så fick jag en konstig känsla av tillfredsställelse. Anledningen, kom jag på lite senare, var att jag klöpp ner låtar som vi skulle använda när Kiruna åkte ut för att håna dem. Gå och göm dig Åke Tråk, Är det konstigt att man längtar bort någon gång, Samma gamla komedi; samma falska hyckleri och så vidare och så vidare. Jag blev glad av att veta att jag snart kommer få håna några prepubertala, inavlade gruvarbetare som åker runt och inte är speciellt bra på hockey. Det var en fin känsla och jag önskar att alla kunde få känna den någon gång. Mmm...

En till! En Lia Florenz minsann! What the heeell! Skriv gärna vilka ni är och varför ni läser mina inlägg, det vore sjukt uppskattat. =P

Två nya läsare uppenbarar sig! En Walle och en Celine som jag inte har den blekfetaste aningen om vilka de är. Hur fann ni mig, vilka är ni och snubblade ni bara in på bilden när ni satt och googlade "babianröv" eller läser ni faktiskt den här smörjan jag kallar liv och tankar? Nu blev jag nyfiken och det är den känsla jag hatar mest. Mer än ensamhet faktiskt. Känslan av att undra saker man vet att chansen man får ett svar på är väldigt liten.

Läste någonstans att det är väldigt kliché att skylla alla hjärtans dag på giriga butiksinnehavare som ser det som en chans att nasa plyshbjörnar för 250 spänn styck, eller ta överpris på en kartong hjärtformat godis, men so what? Det är ju fortfarande det som är problemet. I framtiden när jag får en flickvän, om jag får en flickvän, så kommer hon givetvis bli sur om jag inte köper något på ahd (hon är ju ändå tjej) men jag kommer bli lika sur om hon gör det. Nog får hon fira den om hon vill, men om hon älskar mig så ska hon inte lägga ut en spänn på den. Hon får rita ett eget kort, laga mat med saker hon har i kylen (mackaroner och falukorv... mmm...) och så kan vi titta på en nerladdad film med happy ending kanske rent utav. Nä, det jag vill fira istället, dagen jag glömde nämna här i bloggen, är såklart:

Fettisdagen! För alla hjärtans dag är ju inte riktigt alla hjärtans dag. Det är de käras dag, de få utvalda, de vackra, varma och omtyckta människornas dag. Om julen har högst självmordsratio av alla helger under året så tror jag nog den här är nummer två. Fettisdagen däremot, där har vi sann glädje! Alla får vara med, ju fetare ju bättre! Och ingen är ensam med en semla, även om det inte behöver vara just en semla. Semlan är bara så god så varför skulle man vilja ha något annat? Men om man vill ha något annat så är det ju bara att smälla i sig det också, det är en hel dag som är dedikerat till ohälsosamt svullande. Ingen behöver vara fin för någon annan på fettisdagen, ingen behöver skicka kort som bedyrar att "jo, men seriöst! Jag TYCKER faktiskt om dig!" heller. I min perfekta värld så hade fettisdagen varit den största helgdagen och dagen efter hade varit röd dag. Utan tvekan.

Nu kanske ni tror att jag är snål som inte vill köpa saker till min framtida flickvän just idag, men så är inte fallet. Grejen är ju att jag kommer tycka om henne lika mycket varje dag, så varför visa det extra mycket en enda dag? Never. Every day is valentine when you're in love typ. Så sluta köpa små kort med söta små kattungar och hundvalpar som säger "idag gillar jag dig" och få in mer kärlek i vardagen istället.

Jag vet att jag bara kommer få ett kort idag men jag kan säga en sak, jag visste att du tyckte om mig igår och jag vet att du kommer tycka om mig imorgon. Det har du visat genom att bara vara där när du behövts.

För alla er som hört mig prata varmt om mitt jobb, jag är inte nöjd. Blev lovad Produktionsteknik i början av februari, sen i mars på omvägar och nu... Nu är det taget ifrån mig. "Någon gång i vår, inget datum satt. När vi inte har så tunnt med folk" heter det nu. Anledningen till att vi har så tunnt med folk är att ingen vill jobba på vårat skift, och det är ju inte arbetarnas fel iaf kan jag ju säga. Livet är ett svart hål utan slut och jag känner det kalla mörkret greppa min själ och mitt hopp med fuktiga, kloförsedda händer... Stimulera mig, stimulera mig nu!

För första gången sedan sommarlovet mellan 1an och 2an på gymnasiet så visar vågen på under 110 kilo. Fantastiskt! 6 kilo på 5 veckor, det var ju inte så jävla svårt det här. Undrar varför jag inte ens försökt tidigare. =P Så, minus två kilo i veckan trots två rediga fyllor och ett par Maxburgare. Undrar hur fort det skulle gå om jag verkligen verkligen gick in för att inte göra något onyttigt alls? Förmodligen ännu snabbare, men jag har inte så bråttom faktiskt. Nu vet jag ju att jag kan tappa vikt utan att göra några jättestora förändringar i mitt levnadssätt och det är nice. Kan unna mig en bakispizza då och då utan dåligt samvete bara jag spinnar ett par gånger i veckan typ.

Eftermiddagsvecka nu, då får det istället bli en hel del simning tror jag. Sjukt bra träning, men det är så jävla tråkigt att simma fram och tillbaka där i vattnet. Man kan ju inte direkt ta med sig mp3spelaren. har funderat på att slå in den i en kondom eller nått, men tror inte hörlurarna mår så bra ändå.

Annars i helgen då, StiL Hockey Poker Tournament i fredags, kom fyra i min första turnering, inte så dåligt faktiskt. Var 15 stycken med och jag var faktiskt chipleader ett tag, men trots vare att Djimba hade sådan jävla röta (han hade minst pengar vid finalbordet och ville egentligen bara förlora snabbt så han fick gå hem, men istället så gick han till final) så blev jag den sista att åka ut utan att vinna pengar. Blev kåren istället eftersom Erik Smålänning var och hälsade på. Han skulle sovit här på lördagen också men då lyckades jag försvinna ner på Julle och sen så sov jag inte hemma heller så jag vet faktiskt inte var han tog vägen. Lördagen började iaf med ett spritmöte (sektionsmöte med hockeyn), och sen i kön till kåren så tyckte jag att det kunde vara en bra idé att prova en snus. Det var ju dumt. Alla som provat snus vet att man alltid spyr första gången (nå, andra då efter nyår 99/00) och spyr man i kårenkön så får man inte komma in. Brilliant. Nå, jag väntade ju iaf tills jag var längst fram så... Så det blev som sagt Julle direkt istället. Det var nice, även om de nya verkar vara lite otuktade, blir väl så utan en stadig hand som leder in dem på rätt väg. Men det ska vi nog kunna ta ur dem. =P

Små, taniga svarta män med rakat huvud och mustasch som åker runt i pösiga kläder, med loggos över hela bröstet på den vita hoodien, i en vit limo med dollartecken regnandes runt dem medans de rappar i en technolåt om att dom "parties like a rock sta!". Jag menar, för heeellvete! Ska ni festa som rockstjärnor får ni bli rockstjärnor! Ni festar som små, taniga svarta män med rakat huvud och mustasch som åker runt i pösiga kläder, med loggos över hela bröstet på den vita hoodien, i en vit limo med dollartecken regnandes runt er medans ni rappar i en technolåt! Tacka vet jag killarna i Sabbath, Zeppelin, Thin Lizzy, Twisted Sisters och så vidare... Där var det fan inga vita limos med dollartecken, det var sex, drugs and rock n roll! Och inge flashiga designerdroger heller, jävla hip hop-trams, det var hard core! Så ge er för i helvete! Raka muschen eller skaffa ett helskägg, skaffa långt hår eller afro eller vad som hellst, lite läderbyxor och en svart t-shirt med bandtryck och sen är det bara att börja party like a rock star. Fuckers...

Här har vi en svart man som vet hur man party like a rock star. Visserligen hade han också mustasch och vit skjorta, men det här var 70-talet så han kommer undan med det. Fast jag undrar om han hade gjort det om det inte var för den fantastiska afron och de tighta läderbyxorna... Mmm... Phil Lynott från de fantastiska irländarna Thin Lizzy, död vid 36 års ålder efter flerårigt alkohol- och drogmissbruk.

Hemma från Hemavan igen då. Egentligen redan i söndags men har haft lite tungt att komma igång med bloggandet igen så. Så vad hände? Tja, de barntillåtna sakerna vi gjorde var väl åka skidor, jag och en till typ bara på torsdagen men ändå. Fredagen var vi fyra stycken till badet och på lördagen så tog jag och Jonas bara två-tre åk. Först ner till liften, träffade Joar, sen upp och ner till Sibylla, sen upp och ner till en pulkatävling som vi tittade på tills afters skiin öppnade. Det var den skönaste dagen någonsin faktiskt. På kvällen var det dessutom den roligaste festen eftersom vi skippade det jävla hotellet och höll igång hela natten med lite brudar som Furu och någon till träffade dagen innan. Det var najs.

Sen hände lite barnförbjudet också, bland annat tittade domherren fram, Joar förklarade bajsfylla, vad som händer i Nordmaling och blev nästan våldtagen av ett par finnar. Men allt som allt så har jag nog aldrig skrattat så mycket under en och samma resa i hela mitt liv.

En annan nice sak var ju att trots att jag levt på varmkorv och öl i fem dagar så gick jag ändå ner ett kilo och lyckades hålla min viktkurva på viktklubben. Öl är lättare än muskler tydligen. ;) Så åt vi ju iofs lite bränd brunsås med köttbullar och så något som skulle vara pasta carbonara med lite peppar men som istället blev peppar carbonara med lite pasta tack vare, än en gång, Joar. "Hur mycket tog du? Aha, bara en halv sträng. Jag drog två dubbla som täckte hela pannan". Tack... Tack... Aldrig förr har kall öl varit så god.

Vi gick oftast ut för att vara högljuddast och vidrigast (till sättet mest) på stället och det känns som om vi iaf var i topp tre mest hela tiden. Veckans återkommande var att vifta med händerna över huvudet och skrika "it's me! it's me!" och vi hälsade på varandra när vi träffades med "Duhrka duhrka, Mohammed Jihad". I kön sjöngs sången "För jaaag kan dra åt helvete! Jaaag kan dra åt helvete!"

Kom hem 21.15 på söndagen, stämplade in 21.55. Det var ju däremot INTE najs. Sög som
faen faktiskt och varenda natt sedan dess har bara varit tråkigare. Måste bort från det här jävla jobbet snart, vette fan hur jag ska orka ta mig till juli. Nå, bara en månad eller så tills jag får vara på produktionsteknik. Så jävla skön. Frågade Hasse på vägen hem om man hade ett lagomt stimulerande jobb utifall man hoppades att minibussen skulle välta igen så att man slapp åka dit. Han tyckte det lät lagomt.

---

I slutet av i stort sett varje Jimmy Kimmel show-avsnitt så brukar Jimmy berätta att de haft Matt Damon där men sen säga den klassiska frasen "My appologies to Matt Damon, but we ran out of time! I hope you can come back tomorrow." och så har det hållt på. Sen hittade jag fyra filmer på youtube som fick mig att respektera Matt Damon mer än innan. Alla är faktiskt sjukt kul också. De blir roligare ju längre man tittar, så nöj er inte bara med den första. ;)

Först är en med Guillermo från Kimmel show när han är på röda mattan efter Oceans 13:


Många andra kändisar hade nog blivit sura av det där. Sen blir han bjuden till någon jubileumsshow hos Kimmel och får äntligen komma ut på scenen! Liten kompilation över olika sätt att säga "appologies to Matt damon" dessutom:




Sjukt kul faktiskt. Nästa är en spin off på Bourne Supremacy, än en gång med Guillermo och här visar Matt en självdistans inte sedd sedan Lasse Berghagen var mer i en Markooliovideo typ. Finns en version med massa försnack också, men ni vet ju redan hur det ligger till så tar den kortare:



Och så den sista, den absolut bästa. Efter 5 år som show så kommer Sara Silvermann dit, vet inte om dom varit ihop på riktigt eller om dom bara brukar spela ihop i showen men de säger iaf att de har varit ihop i mer än fem år och att Sara har en liten överraskning till Jimmy, ett litet klipp hon har satt ihop. Så här kommer den, från mig till er, min nya absoluta favoritsång:

---

Grammatik och stavning i detta inlägg har inte kontrollerats, men om ni ser något så påpeka gärna (har ett par dom istället för de eller dem med vet jag) så kan jag börja skita fullständigt i dem så fort jag kan!