Student fucking skii week
Hemma från Hemavan igen då. Egentligen redan i söndags men har haft lite tungt att komma igång med bloggandet igen så. Så vad hände? Tja, de barntillåtna sakerna vi gjorde var väl åka skidor, jag och en till typ bara på torsdagen men ändå. Fredagen var vi fyra stycken till badet och på lördagen så tog jag och Jonas bara två-tre åk. Först ner till liften, träffade Joar, sen upp och ner till Sibylla, sen upp och ner till en pulkatävling som vi tittade på tills afters skiin öppnade. Det var den skönaste dagen någonsin faktiskt. På kvällen var det dessutom den roligaste festen eftersom vi skippade det jävla hotellet och höll igång hela natten med lite brudar som Furu och någon till träffade dagen innan. Det var najs.
Sen hände lite barnförbjudet också, bland annat tittade domherren fram, Joar förklarade bajsfylla, vad som händer i Nordmaling och blev nästan våldtagen av ett par finnar. Men allt som allt så har jag nog aldrig skrattat så mycket under en och samma resa i hela mitt liv.
En annan nice sak var ju att trots att jag levt på varmkorv och öl i fem dagar så gick jag ändå ner ett kilo och lyckades hålla min viktkurva på viktklubben. Öl är lättare än muskler tydligen. ;) Så åt vi ju iofs lite bränd brunsås med köttbullar och så något som skulle vara pasta carbonara med lite peppar men som istället blev peppar carbonara med lite pasta tack vare, än en gång, Joar. "Hur mycket tog du? Aha, bara en halv sträng. Jag drog två dubbla som täckte hela pannan". Tack... Tack... Aldrig förr har kall öl varit så god.
Vi gick oftast ut för att vara högljuddast och vidrigast (till sättet mest) på stället och det känns som om vi iaf var i topp tre mest hela tiden. Veckans återkommande var att vifta med händerna över huvudet och skrika "it's me! it's me!" och vi hälsade på varandra när vi träffades med "Duhrka duhrka, Mohammed Jihad". I kön sjöngs sången "För jaaag kan dra åt helvete! Jaaag kan dra åt helvete!"
Kom hem 21.15 på söndagen, stämplade in 21.55. Det var ju däremot INTE najs. Sög som
faen faktiskt och varenda natt sedan dess har bara varit tråkigare. Måste bort från det här jävla jobbet snart, vette fan hur jag ska orka ta mig till juli. Nå, bara en månad eller så tills jag får vara på produktionsteknik. Så jävla skön. Frågade Hasse på vägen hem om man hade ett lagomt stimulerande jobb utifall man hoppades att minibussen skulle välta igen så att man slapp åka dit. Han tyckte det lät lagomt.
I slutet av i stort sett varje Jimmy Kimmel show-avsnitt så brukar Jimmy berätta att de haft Matt Damon där men sen säga den klassiska frasen "My appologies to Matt Damon, but we ran out of time! I hope you can come back tomorrow." och så har det hållt på. Sen hittade jag fyra filmer på youtube som fick mig att respektera Matt Damon mer än innan. Alla är faktiskt sjukt kul också. De blir roligare ju längre man tittar, så nöj er inte bara med den första. ;)
Först är en med Guillermo från Kimmel show när han är på röda mattan efter Oceans 13:
Många andra kändisar hade nog blivit sura av det där. Sen blir han bjuden till någon jubileumsshow hos Kimmel och får äntligen komma ut på scenen! Liten kompilation över olika sätt att säga "appologies to Matt damon" dessutom:
Sjukt kul faktiskt. Nästa är en spin off på Bourne Supremacy, än en gång med Guillermo och här visar Matt en självdistans inte sedd sedan Lasse Berghagen var mer i en Markooliovideo typ. Finns en version med massa försnack också, men ni vet ju redan hur det ligger till så tar den kortare:
Och så den sista, den absolut bästa. Efter 5 år som show så kommer Sara Silvermann dit, vet inte om dom varit ihop på riktigt eller om dom bara brukar spela ihop i showen men de säger iaf att de har varit ihop i mer än fem år och att Sara har en liten överraskning till Jimmy, ett litet klipp hon har satt ihop. Så här kommer den, från mig till er, min nya absoluta favoritsång:
Grammatik och stavning i detta inlägg har inte kontrollerats, men om ni ser något så påpeka gärna (har ett par dom istället för de eller dem med vet jag) så kan jag börja skita fullständigt i dem så fort jag kan!
Sen hände lite barnförbjudet också, bland annat tittade domherren fram, Joar förklarade bajsfylla, vad som händer i Nordmaling och blev nästan våldtagen av ett par finnar. Men allt som allt så har jag nog aldrig skrattat så mycket under en och samma resa i hela mitt liv.
En annan nice sak var ju att trots att jag levt på varmkorv och öl i fem dagar så gick jag ändå ner ett kilo och lyckades hålla min viktkurva på viktklubben. Öl är lättare än muskler tydligen. ;) Så åt vi ju iofs lite bränd brunsås med köttbullar och så något som skulle vara pasta carbonara med lite peppar men som istället blev peppar carbonara med lite pasta tack vare, än en gång, Joar. "Hur mycket tog du? Aha, bara en halv sträng. Jag drog två dubbla som täckte hela pannan". Tack... Tack... Aldrig förr har kall öl varit så god.
Vi gick oftast ut för att vara högljuddast och vidrigast (till sättet mest) på stället och det känns som om vi iaf var i topp tre mest hela tiden. Veckans återkommande var att vifta med händerna över huvudet och skrika "it's me! it's me!" och vi hälsade på varandra när vi träffades med "Duhrka duhrka, Mohammed Jihad". I kön sjöngs sången "För jaaag kan dra åt helvete! Jaaag kan dra åt helvete!"
Kom hem 21.15 på söndagen, stämplade in 21.55. Det var ju däremot INTE najs. Sög som
faen faktiskt och varenda natt sedan dess har bara varit tråkigare. Måste bort från det här jävla jobbet snart, vette fan hur jag ska orka ta mig till juli. Nå, bara en månad eller så tills jag får vara på produktionsteknik. Så jävla skön. Frågade Hasse på vägen hem om man hade ett lagomt stimulerande jobb utifall man hoppades att minibussen skulle välta igen så att man slapp åka dit. Han tyckte det lät lagomt.
I slutet av i stort sett varje Jimmy Kimmel show-avsnitt så brukar Jimmy berätta att de haft Matt Damon där men sen säga den klassiska frasen "My appologies to Matt Damon, but we ran out of time! I hope you can come back tomorrow." och så har det hållt på. Sen hittade jag fyra filmer på youtube som fick mig att respektera Matt Damon mer än innan. Alla är faktiskt sjukt kul också. De blir roligare ju längre man tittar, så nöj er inte bara med den första. ;)
Först är en med Guillermo från Kimmel show när han är på röda mattan efter Oceans 13:
Många andra kändisar hade nog blivit sura av det där. Sen blir han bjuden till någon jubileumsshow hos Kimmel och får äntligen komma ut på scenen! Liten kompilation över olika sätt att säga "appologies to Matt damon" dessutom:
Sjukt kul faktiskt. Nästa är en spin off på Bourne Supremacy, än en gång med Guillermo och här visar Matt en självdistans inte sedd sedan Lasse Berghagen var mer i en Markooliovideo typ. Finns en version med massa försnack också, men ni vet ju redan hur det ligger till så tar den kortare:
Och så den sista, den absolut bästa. Efter 5 år som show så kommer Sara Silvermann dit, vet inte om dom varit ihop på riktigt eller om dom bara brukar spela ihop i showen men de säger iaf att de har varit ihop i mer än fem år och att Sara har en liten överraskning till Jimmy, ett litet klipp hon har satt ihop. Så här kommer den, från mig till er, min nya absoluta favoritsång:
Grammatik och stavning i detta inlägg har inte kontrollerats, men om ni ser något så påpeka gärna (har ett par dom istället för de eller dem med vet jag) så kan jag börja skita fullständigt i dem så fort jag kan!
Kommentarer
Postat av: Ingela
Ja, jävlar. Fy fan va roligt! Jag gillar Matt Damon, och ännu mera nu. Hahahahahahahahhaha!
Postat av: Jero
Men eller hur! Han är ju kung. Sen att han tydligen tycker att Team America är skitrolig trots att han är den som blir hånad mest är ju bara skitkul också. =)
Trackback