Insert pretentious title here

Nolle-p har varit igång sedan onsdagen och ja. Den var inte så jävla spännande. Torsdag, naaah, träffade en asrolig hockeytjej men i övrigt, not so much. Plus att alla nollor hade proppentestet på fredag morgon så det var inte så mycket röj. Fredag, inte heller skitskoj direkt. Grillade först hos Banke och det var iofs inte helt fel, men det visade sig att alla nollorna hatar Stuk så de går hem vid 11-ish. Inte cool, speciellt inte när man jobbar på Julle efteråt får då är det inga där heller. Sjukt dåligt tryck och då är det fan inte skitkul att vara där. Nå, träffade en hel del annat folk jag inte sett på hela sommaren och kvällen avslutades med Furu och Manselin framför Jörgen Perssons förlust mellan 4 och 5 på morgonen. Rätt gött.

Lördagen var dock skitkul. Började med mozarella och parmaskinka-pizza för mig och Micke, Martin tog någon med salami, banan och curry, och sen for vi till Jonas och Sara. Där blev det ölspel, Vomit minsann med sedvanligt tjafs om varenda regel vartenda kort, och sen singstar. Måste säga att jag sparkade Martins (som vid det här laget hette Brolle av hela sällskapet och kommer nog få fortsätta göra det i framtiden) röv på När Vindarna Viskar Mitt Namn. 10 poäng vann jag med, vilket är minsta möjliga marginal. Alla andra matcher räknas inte. Dock måste jag erkänna att systrarna Holmström sparkade stjärt på alla andra så det var inte så att det var någon risk att man vann något ändå. Efter det så cyklade jag in till stan för att träffa en klappkanon Pelin, vilket var rätt onödigt för det enda vi gjorde i stan var att söka efter en cykel som inte fanns och så tog vi taxi tillbaka hit. Något hon borde kunnat göra utan att jag svettade ner mig själv hela vägen till Kebabhuset tyckte jag. Fast kanske inte, för tydligen kom det som en liten överraskning för henne i morse att hon var här. Men vi kom överrens om att det kunde varit värre. Hon kunde vaknat någonstans som INTE var här också, så det slutade väl så gott som väl.

Dagen har varit lång och rätt seg. Skjutsade Pelin till sin egentliga temporära bostad, hämtade cykeln och pluggade tills jag fick skittråkigt, drog hem det nu 7 år gamla Max Payne och så har jag setat och spelat hela eftermiddagen. Jag och Micke har även gjort 6 stora portioner med rotmos, något som tydligen tar en gryta av gigantiska proportioner i tillverkningsvolym. Men det blev grymt! Masters of kryddning, me and Mike säger jag bara. Efter det såg vi Doomsday, sämsta filmen någonsin kanske. Så jävla korkade människor som de hade i huvudrollerna där... Storyn sen... Och... Ja, allt faktiskt. Skitkass. Dock var Postal av Uwe Boll precis så bra som jag trodde.

Postal är för er som inte vet ett av de mest kontroversiella och våldsamma datorspelen i världshistorien. Bara det faktum att man kan mörda barn och använda en katt som ljuddämpare genom att köra upp en pistol i röven på den gör ju att GTA och sådana titlar kan gå och hänga sig. Filmen följde i samma bizarra spår och innehåller dessutom Uwe själv som erkänner att han använder naziguld för att finansiera sina filmer (många undrar hur fan han kan få pengar till dem och som han säger: "NÅGON måste ju använda naziguldet till någonting!"). Han erkänner också att han brukar bli lite småkåt när han sitter på scen framför en stor publik av unga män innan han tar en pistol och mördar den riktiga skaparen av spelet Postal eftersom denne klagar så på att filmen är så kass. Mini-Me är också med och blir inlåst i sin egen resväska med bara en självlysande dildo som ljuskälla. Maken till självdistans har då jag aldrig sett i någon film förut, så jag rekomenderar den starkt!

Imorgon kan det hända att jag och Micke har nya datorer. Då blir det nog inte så mycket mer plugga kan hända. Mmm... Vore sååå sweet...