Insert pretentious title here

Inte bara dagen då Annika Murphy fyller år. Klockan är halv 12 och det här är det som har gått fel hittlls:

1. Allt.

Ganska kort men övergripande lista. Upp till pass ett, Janne var tokig som vanligt, NX funkar inte som det ska, mina byxor luktar fisk och har konstiga märken, ballongdäck + is + skarp kurva = ÄNNU mer värk i mitt redan sargade knä, jag är vanställd för livet men kan inte få ut något på försäkringen ens om det blir ett gigantärr mellan ögonen och alla tankar om att gå på bio tog ju fetslut efter ett ögonkast mot kontoutdraget... När vi trodde att det iaf fanns lite ljus i slutet av en av tunlarna, att det bara var att glida in och göra klar det sista i dödskursen, vad händer då? Jo, efter över 3 timmars CADande har vi kommit ingenstans. Inte ett skit längre. Tvärt om, vi har fått veta att vi egentligen inte ens behövde göra de här delarna vi har gjort utan vi har jobbat för mycket. Så vi ändrade saker... Och vi ändrade lite mer... Hjälpte det? Nej. För varje gång vi ändrade något så kom NX på ett sätt att förstöra alls. När jag lyckades haxa så att Mickes dator slutade låsa sig så insåg NX att det kunde gömma lite grejer i ritningen (det syns inte när man modulerar) så när vi hade modulerat klart var det bara att börja om. Då kom NX på att det finns ju massa andra saker vi kan förstöra och till slut efter ett tråkigt sms så kruppade jag ur helt och gick hem. Nu äter vi fisk igen, men jag slog iaf Murphy den här gången och tog av mig mina nya, rena byxor. Ett litet tröstpoäng iaf. Fattas bara att ljudkabeln blir ännu mer glapp så vi inte ens kan titta på HIMYM till lunch...