Insert pretentious title here

Farsan höll på att skrämma skiten ur mig. Bokstavligt talat. Det var nära att jag blev så ledsen att jag hade blivit apatiskt och slagit ut autonoma nervsystemet så att ringmuskelfunktionen upphört. Men han kunde bara inte skilja på ett Y och ett V i mitt sms med bokningskoden till LIF-BIF på långfredagen. När han skulle hämta ut biljetterna fick han höra att de var utplockade redan. Kul. Verkligen. Jag var på El Giganten (olé! med spanskt uttal) så jag rushade hem som fan och ringde med riktiga koden. *puh* Sista dagen att hämta dem är ju idag så. Skönt tänkte jag. Så ringer han när han är på ATG och säger att det står samma igen. Här får jag panik på riktigt. Visar sig efter ett par minuters gnällande från min sida att gubben inte bara läser Y som V, han hör Y som I också. Y är inte en bokstav i hans alfabet och det höll på att döda mig idag. Men med riktiga koden så gick det och tre biljetter till matchen hämtades ut och jag är nöjd och belåten igen.

Blir nog ingen simning. Blir Metaller och Polymerer igen, gaaah! Det enda som är jobbigare än att jobba med metaller är fan att läsa om skiten. Nå, snart så är det förhoppningsvis över. Mindre än två veckor.

Hur gick det då i min och Ingelas grattistävling då? Den som pågått sedan tidernas begynnelse? Jo, efter stenhårda regeltolkningar och jämförelser fick vi egentligen efter mycket om och men oavgjort, men vi kom på att med vänner som oss så var vi båda vinnare. Så jag är fortfarande obesegrad samtidigt som hon fick sin första vinst någonsin. Grattis Ingela!